Tjänsteresor var hemresor
Eftersom jag ligger borta och arbetar hela veckorna är det väl självklart att jag får ta företagets bil hem på helgerna. Eller? Vilka tjänsteresor räknas som privata hemresor?
Detta är en av de absolut vanligaste frågorna vi får när vi är ute och föreläser om skatteregler avseende bilkörning och eftersom det finns en dom från kammarrätten i Sundsvall som tar upp just denna fråga så kan det vara på sin plats att förtydliga detta, ofta missförstådda regelverk.
Anställdas resor hem över helgen under pågående tjänsteresor är privata resor skattemässigt. Står arbetsgivaren då för t ex hyrbil har den anställde fått en skatte- och avgiftspliktig förmån.
Skillnader mellan tjänsteresa och hemresa
En tjänsteresa är – enligt SKV – en anställds resa till ett annat ställe än tjänstestället eller bostaden, och som motiveras av arbetsuppgifterna. En sådan resa påbörjas normalt vid tjänstestället eller bostaden och avslutas även vid något av dessa. Den första resan till en tillfällig arbetsort utgör alltid tjänsteresa. Samma gäller den avslutande resan tillbaka när arbetsperioden är slut, eftersom dessa resor motiveras av arbetet på orten.
Arbetsgivaren kan – utan skattekonsekvenser – tillhandahålla färdmedel för tjänsteresor. En hemresa däremot är skattemässigt en privat resa. Detta eftersom den inte är motiverad av den anställdes arbetsuppgifter. Den görs helt enkelt av privata skäl för att tillfälligt besöka hemmet och t ex familjen. Trots att det egentligen är en privat levnadskostnad kan den anställde få avdrag för sina utgifter för sådana resor. Det förutsätter dock att han p.g.a. sitt arbete vistas på annan ort än där han eller familjen bor. Vidare måste avståndet mellan orterna uppgå till minst 5 mil. Avdrag kan då medges med max en hemresa per vecka. En hemresa påbörjas och avslutas normalt på arbetsorten. Begreppet "en hemresa" innefattar både resan från arbetsorten till bostaden och återresan till arbetsorten. Om arbetsgivaren bekostar den anställdes hemresa beskattas den anställde för ersättningen eller reseförmånen.
Dom från Kammarrätten i Sundsvall
Ett bolag bedrev service- och underhållsverksamhet på bl.a. rälsfordon och bussar över hela Sverige. Företaget hade ca 30 anställda och de flesta resor gjordes med företagets leasingbilar eller hyrbilar. Längden på de olika uppdragen varierade mellan några dagar till över ett år. De anställda hade, som många i byggnads- och anläggningsbranschen, bostaden som tjänsteställe.
Bolaget hade inte betalat ut någon ersättning för hemresor och inte heller tillhandahållit övernattningsmöjligheter på respektive arbetsort. Istället hade de anställda samåkt hem med kollegor i företagets leasade eller hyrda bilar.
Enligt bolagets uppfattning utgjorde dessa resor beordrade tjänsteresor. De anställa hade i praktiken inte haft någon valmöjlighet utan mer eller mindre varit tvungna att åka hem.
Skatteverket (SKV), som inte ifrågasatt bolagets uppgift att de anställda hade bostaden som tjänsteställe, ansåg dock att resorna var skattepliktiga så kallade hemresor. Detta eftersom företaget inte hade kunnat redogöra för vilka resor man bedömt vara hemresor och som eventuellt skulle kunna uppfylla kraven för tjänsteresor.
Vidare hade bolaget inte visat i vilken utsträckning de anställda rest hem över helger, mellan skift eller efter skift.
En hemresa som en anställd gör över en helg under en pågående tjänste- resa är – enligt SKV – en privat resa. Betalar arbetsgivaren denna ska beloppet redovisas som förmån. Eftersom företaget inte kunnat styrka resornas karaktär av tjänsteresor höjde SKV underlaget för arbetsgivaravgifter med drygt 1,4 miljoner kr.
Förvaltningsrätten (FR) konstaterade inledningsvis att begreppet tjänsteresa inte är definierat i lagtexten. Man delade dock SKV:s uppfattning att sådana resor görs i arbetsgivarens intresse och primärt för att gynna omsättningen i verksamheten. Med hänsyn till att regeln om avdrag för hemresor finns, vilken både fyller en social funktion och samtidigt ska underlätta en rörlig arbetsmarknad, saknade det – enligt domstolen – betydelse att de anställda hade bostaden som tjänsteställe. Domstolen slog fast att resorna i det aktuella fallet skattemässigt utgjorde hemresor. FR fastställde därmed SKV:s beslut.
Domen överklagades till Kammarrätten som instämde i FR:s bedömning och avslog överklagandet.