Drivmedelsförmån, nettoavdrag, milersättning eller split-kort?

-
Att betala förmånsvärde för sin bil är ganska enkelt. Men hur ska man egentligen göra med drivmedlet? Nu reder vi ut detta.

Det är roligt att vi har ett samhälle där så många vill göra rätt. Jag får samtal varje vecka där folk försöker reda ut hur de ska hantera drivmedlet för sina förmånsbilar. Och det är inte helt lätt. Det finns en rad olika alternativ, och nu ska vi reda ut för och nackdelar med dessa.

Fritt drivmedel (drivmedelskort från företaget)

Om man har ett drivmedelskort från företaget har man även så kallat fritt drivmedel. Fritt drivmedel innebär inte att man får göra vad man vill, utan enbart att arbetsgivaren tillhandahåller dig ett drivmedelskort att använda – både när du kör privat och i tjänsten. När arbetsgivaren ger dig någonting, till exempel, pengar, resor, bil eller mat så måste skatt betalas. Även så med drivmedlet. När man har ”fritt drivmedel” uppkommer alltså en skattepliktig förmån. I Inkomstskattelagen står följande:

”Om det i bilförmånen ingår förmån av drivmedel för förmånsbilen, ska denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid den skattskyldige har varit skattskyldig för bilförmånen. Om han gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, ska marknadsvärdet för drivmedelsförmånen sättas ned i motsvarande mån. Lag (2007:1419).”
Det står alltså att marknadsvärdet ska multipliceras med 1,2 för den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för privatkörning. Multipeln 1,2 kallas även förmånsmoms och måste användas vid beräkningen när man har fritt drivmedel. Men frågan är då hur man ska beräkna marknadsvärdet? Det finns två enkla val här:
Exempel 1: Under en månad körde en anställd 100 mil med sin förmånsbil, varav 25 av dessa var för privat bruk. Drivmedelsfakturan för månaden låg på 1000 kr. Eftersom att 25% av all körning beräknas förmånsvärdet då till (1000 x 0,25) x 1,2 = 300 kr.
Exempel 2: Om drivmedelskortet används till fler än en bil, maskiner eller dylikt så kan det vara svårt att lokalisera exakt vad som förbrukats av förmånstagaren på en faktura. I detta läge är det bättre att beräkna för faktiskt förbrukning.
Om vi antar att vi har en bil vars genomsnittliga förbrukning ligger på 0,7 liter/mil, ett dieselpris på 14 kr/liter (inklusive moms) och att förmånstagaren kört 50 mil privat så ser en eventuell beräkning ut enligt följande:
(0,7 x 50 x 14) x 1,2 = 588 kr.
När det kommer till drivmedelsförbrukning är det viktigt att basera detta i bilens faktiska förbrukning, och inte vad biltillverkaren uppger då dessa siffror ofta kan vara ”glädjesiffror”.

När man beräknat sitt förmånsvärde kan man hantera denna siffra på två olika sätt:

1. Förmånsvärde

Drivmedelsförmånen läggs som ett vanligt förmånsvärde på arbetstagarens lön och hanteras som vanligt. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter på underlaget.

2. Nettolöneavdrag

Om man gör nettolöneavdrag för en förmån ska förmånen sättas ned med den summa som dras från nettolönen. Det är vanligt här att man glömmer bort att, även fast man gör ett nettoavdrag så ska det avdraget beräknas med uppräkningsfaktorn 1,2. Man kan alltså inte bara ”betala av sin del av fakturan”. Så om vi tar siffran från exempel ett så var kostnaden för det privata bränslet 250 kr och drivmedelsförmånen var 300 kr. Det räcker då alltså inte att betala 250 kr, utan hela förmånsvärdet på 300 kr måste dras som ett nettolöneavdrag.

Så vad ska man då välja av dessa?

Har man fritt drivmedel finns det alltså två vägar att gå. Förmånsvärdet är billigare i nettopeng för arbetstagaren, men också en dyrare kostnad för arbetsgivaren som först måste betala bränslet och sedan även arbetsgivaravgifter för förmånen. Nettolöneavdraget är det dyrare valet för arbetstagaren, men det billiga valet för arbetsgivaren då inga avgifter behöver betalas. Det vanligaste sättet att hantera detta på är att betala drivmedelsförmån.

Delat drivmedelskort (”Splitkort”)

Om man har en tredjepart som hanterar drivmedlet så har man inte så kallat ”fritt drivmedel”. I detta fall behöver man inte göra uppräkningen på med 20 procent. Ett så kallat split-kort blir en allt vanligare lösning där man låter drivmedelsleverantören hantera detta. Vid varje månad rapporterar man inte hur stor andel av drivmedlet som varit för privatkörning, och sedan faktureras privatpersonen för sin andel.

Detta är en effektiv lösning, både för arbetstagaren och för arbetsgivaren.

Milersättning (bilersättning)

Om man betalar allt drivmedel själv är man berättigad till ersättning för tjänsteresor man gör. Om man har en förmånsbil är ersättningen följande:

6,50 kr per mil för dieselbilar
9,50 kr per mil för övrigt drivmedel
Om du inte har fått ersättning från arbetsgivaren får du göra avdrag för dessa resor.
Om man har en privatbil ligger ersättningsnivåerna på 18,50 kr per mil.

Ovanstående ersättning är skattefri. Det är dock ganska vanligt att man får en högre ersättning än ovanstående siffror. Om man avtalar om en högre ersättning ska överstigande summa beskattas som vanlig lön. Detta innebär att, om du har en privatbil och får 30 kronor per mil i ersättning ska 11,50 kr behandlas som vanlig lön.

Körjournalen ABAX Triplog

Det är viktigt att man hanterar drivmedlet korrekt. Men lika viktigt att man har korrekt dokumentation. ABAX Triplog har stöd för alla ovanstående varianter av hantering av drivmedel. Korrekt dokumentation och korrekta siffror. Vår produkt gör detta enkelt.